Från spjälsängen betraktades jag som den “sjungande bebisen”. Men vid 7 års ålder rådde läkarna min mamma att ta mig ur sång- och gitarrlektionerna av rädsla för att skada mina stämband. Budskapet var, “Du kan och bör inte sjunga”. Trots detta ledde jag vid 11 års ålder, ungdomarna i att sjunga Zions sånger ombord på Dan skeppet medan jag gjorde Aliyah till Israel. Vid 18 års ålder valdes jag bland många tävlande att sjunga examenssången efter avslutad grundutbildning i den Israeliska Armén. Min röst var full av känslor när Jag sjöng acapella inför hundratals människor “Eli Eli” (Min Gud, Min Gud), sången av Hannah Senesh, en berömd Judisk martyr under Andra Världskriget.

På grund av att jag föddes nästan död med navelsträngen runt halsen led jag av andfåddhet och motoriska samordningsproblem. Detta blev också ett hinder för sång. Ändå ljöd sången ut ur mig ofta, och sånger föddes utan ansträngning. Jag har sjungit, ackompanjerad av min gitarr, på mentalsjukhus, fängelser, konferenser och församlingar i många länder.

Jag får alla mina sånger som en nedladdning från Himlen. Kompositören är Universums Skapare: jag är bara mottagaren. Han är Den som räddade mig, har hjälpt mig att bryta mig ur alla begränsningar och har gjort mig hel. Han har tröstat mig och förvandlat min sorg till dans och min sorg till sång. Hans födelsenamn är Yeshua, även om många har kallat honom Jesus; Han är och kommer för alltid att vara Jude. Min Bön är att dessa sånger kommer att välsigna dig och trösta dig också. Det här är en Hyllning till Honom. Jag är skyldig Honom all min andedräkt.